senaste artiklar: Ölandsjournalen alla av årets nummer

större artikel: Mitt Utopia Kalmar i kulturtidskriften på nätet. se nedan.

 

Konsten och nyttan

 

De senaste tio, femton åren har det pågått ett arbete på att dra nytta av konsten utifrån ett samhällsperspektiv. Detta är också fullt genomförbart. Men då fordras det att vi gör oss medvetna om vad konsten kan bidra med och på vilket sätt. Idag pågår ett arbete som i hög grad anpassar konsten och konstnärerna till samhället och dess överenskommelser och regler. Men tvärtemot krävs det att vi bejakar konstens onyttiga och annorlunda aspekter för att samhället ska kunna dra nytta av den. Det är nämligen det onyttiga och ” det andra”, det vi inte känner till, som är en av de viktigaste krafter som kan frigöra kreativitet och nyskapande som hela samhället frågar efter.

 

Konsten och idén

Idéarbete är ett tydligt exempel där konstens kreativa arbetsprocess kan göra en väsentlig insats. Då handlar det i första hand om idéarbetet före idén. Detta arbete är nästan helt negligerat i vårt samhälle. Den allmänt utbredda uppfattningen är att idéer får man på några sekunder och möjligen behövs lite brainstorming sen börjar man förverkliga idén. Men ingenting kan vara mer fel. Idéarbete i denna vanliga form ger oss endast de idéer vi redan har. Ska vi komma på något nytt krävs ett långt krävande arbete som dessutom ser helt annorlunda ut än det vi är vana vid i vardagen. Vi behöver förena våra kunskaper och erfarenheter med att öppna alla våra sinnen för nya och okända intryck, något som ingår i den konstnärliga arbetsprocessen.

Vi lever i en kultur som renodlat effektiviteten från idé till resultat, det är vi väl skolade i och extremt bra på. Det är ingen tillfällighet att 99 % av alla hundratals böcker om idéutveckling handlar om metoder för arbetet från idé till resultat. Samtidigt vet vi nästan ingenting om arbetet innan idén slås fast. Detta behöver vi utveckla och det är då den konstnärliga arbetsprocessen har mycket att tillföra.

 

Idéarbetets väsen

För att förstå idéarbetets väsen behöver vi inse att det bestäms av att vi strävar efter att tänka och skapa nytt, uppnå eller komma på något vi inte gjort förut. Därför innehåller idéarbetet en väsentlig del av okunskap och ovetande. Vi tvingas beträda rum där vi inte varit förut, okända rum att upptäcka i, annars kan vi inte öppna oss för nya tankar och skapande möjligheter.

Det är i arbetet före idén, innan vi slår fast idén, som vi grundlägger möjligheten till att få tillgång till nya tankar och idéer. Då krävs att vi arbetar öppnande och vidgande, att allting tillåts och alla våra sinnen hålls öppna.

Det öppnande arbetet utmärks av mottagande, lyssnande, förnimmelser, intuition, fria associationer och en blandning av rationalitet och irrationalitet. Här har vi nytta av fantasi, känslor, förvirring likaväl som förnuft och ordning. Vi ger oss in i ett osäkert och många gånger omtumlande idélandskap. I mötena mellan vår kunskap och erfarenhet å ena sidan och de anade förnimmelserna å den andra föds de nya idéerna.

Arbetet före idén ser på många sätt ut som motsatsen till allt vad vi annars lärt från skolålder och arbetsliv. Medan det mesta annat ska ha klart syfte, mål, målgrupper och resultatinriktning tvingas man nu släppa allt sådant och öppna för alla slags kloka och tokiga infall, alla former av vetande och ovetskap. Orsaken är att genast när du anammar en idé, en hypotes, över huvudtaget en inriktning, begränsas ditt synfält och uppfattningsmöjligheter. Själva inriktningen blir till en begränsande koncentrationsapparat och vi minskar vårt synfält. Ett förtydligande arbete som är avgörande när du går från tanke och idé till handling och genomförande, men ett hinder när du vill tänka och skapa nytt.

Varje idéarbete behöver en fas av öppnande arbete. Ur detta arbete föds idén och därefter kan man börja förverkliga den. Då har vi glädje av vår mål- och resultatinriktade fostran och vi kan genomföra en rationell och tidseffektiv arbetsprocess fram till förverkligandet av idén.

 

Konsten i samarbeten

Den konstnärliga arbetsprocessen innehåller just en del i sitt arbete som är av denna öppnande karaktär. Konstnären tvingas lära sig handskas med ovetskapen och förvirringen som föregår insikter och möjligheten att upptäcka något man aldrig sett eller uppfattat tidigare. Utforskandet av det till synes meningslösa kan här öppna för nya perspektiv och kunskaper. Det är en av anledningarna till att konstnärer och de konstnärliga arbetsprocesserna kan bidra i olika former av utvecklingsarbeten.

Konkret framträder idag i första hand tre områden där konsten och de konstnärliga arbetsprocesserna kan bidra konstruktivt. Genom sitt exempel på att överskrida gränser, bryta mönster och tillföra nya perspektiv kan andra inspireras att våga stå för och prova sina egna idéer. Många tänker att kan de göra vilka tokigheter som helst så kan jag väl i alla fall våga pröva min idé.

För det andra kan man föra in gestaltningen och de konstnärliga arbetsprocesserna i andra verksamheter så fort det handlar om någon form av förändringsabete. Tänk er ett vanligt sammanträdesrum där orden som vanligt behärskas av rätt eller fel, utkastade ord och inspel studsar likt fotbollens stridande och kämpande för att nå målet. Då kliver konstnären fram och ställer en skulptural gestaltning mitt på sammanträdesbordet. Orden duger inte längre, stämningen förändras dramatiskt. Deltagarna tvingas att stanna upp och öppna sig, ta emot intrycken av gestalningen. Ingenting är längre rätt eller fel. Vad berättar den och vad kan den tillföra samtalet som nu förs lågmält och trevande. En stark kreativ kraft kan växa ur sådana möten mellan olika kulturer.

För det tredje handlar det om att varje form av idéarbete behöver en öppnande arbetsfas och att konstnären här kan vara behjälplig med sin konstnärliga arbetsprocess. All forskning, organisationsutveckling likaväl som produktutveckling, ja alla former av förändringsarbete behöver finna former för att tänka och skapa nytt och behöver därför detta slag av öppnande fas innan idén eller hypotesen slås fast.

Det svåra är att finna arbets- och samarbetsformer som tillåter alla de inslag av förvirring och okunskap som är nödvändiga i det öppnande arbetet. Att inse behovet av det annorlunda och icke anpassade, t.o.m. det onyttiga för att kunna utveckla det nya och nyttiga. Vi behöver utveckla former, ge tid och rum för samarbeten där de konstnärliga arbetsprocesserna tillåts och kan leva. Ett svårt arbete där alla inblandade parter måste respektera varandras särart för att ett gott utbyte ska kunna uppnås. Konstnärerna får acceptera att deras arbete används av andra, medan tjänstefolk och företagare får acceptera de konstnärliga villkoren och den konstnärliga friheten.

Tar vi oss an denna uppgift med öppet sinne och hanterar den inneboende motsättningen mellan samhällsanpassning och kreativt tänkande och skapande, kan spännande förnyelse påbörjas.

 

 

Walle Dickson

Konst ab karneval

Gräsgård 102

386 64 Degerhamn

Org. nr. 556317 7053

Bankgiro: 227 – 2110

 

073-7592558, 0485-660540
karneval@tele2.se
www.karnevalide.se

 

 

 

Ps. Intresserade kan med fördel läsa Francois Julliens En vis är utan idé, Sven – Eric Liedmans Ett oändligt äventyr och  Stenarna i själen samt Marcia sa Cavalcante Schubacks Att tänka i skisser.

 

 

Mitt Utopia Kalmar

 

Utopia, landet ingenstans, drömlandet om ett framtida gott, mänskligt, livsbejakande samhälle. I alla tider har människor längtat och drömt om ett möjligt liv bortom kontroll, vardaglig småaktighet, hindrande regler, brist på livets goda, småpåvar och stora makthavare som lägger sig i allt de inte har med att göra.

Nu får vi chansen att skissa vårt eget Utopia Kalmar, de goda framtidsmöjligheternas region. Jag ser framför mig en region där var människa kommer till sin rätt, utifrån den människa hon är. Där de stora ansträngningarna ägnas åt att ständigt utveckla och fördjupa mänsklig demokrati och frihet. Hur kan var människas frihet öka, hur kan hon få större makt över sitt liv utan att ta friheten ifrån andra? Hur kan var och en vara som hon är eller bli den hon vill bli? Sådana frågor undras över i mitt Utopia Kalmar.

Jag ser en region där man insett konstens och kulturens värde, insett kreativitetens väsentliga betydelse för människorna och vårat samhälle. Insett dessa värden och därför behandlar dess människor med samma respekt som alla andra.

Jag ser en region där man jämställer handens och tankens skicklighet. Där arbetet, skapandet, odlandet värderas före kortsiktig penningomsättning. Det skapande samhället förverkligat.

Jag ser en kustregion där de öppna landskapen med Öland och sjön kompletteras av skogslandskapet inåt land, en mänsklig och djuppsykologisk helhet. Där finner vi såväl trygghet som äventyr gentemot alla Östersjöländer i vår nära omgivning.

Jag ser en region som skapar de nya framtida mentala centra där varje plats har samma värde, söker sin identitet och unicitet samt där samspel och samliv med naturen och landsbygden är utgångspunkter medan städerna är komplement. Jag ser en livsbejakande region som vågar tänka och handla utifrån de längre perspektiven. Vågar ställa frågan hur du vill att din region ska se ut om hundra, ja varför inte om femhundra år!

Vilka frågor och svar vaknar då?

 

Utopiskt tänkande och utopiska experiment

 

Utopi härstammar från de grekiska orden ou, i betydelsen inte, och topos vilket betyder plats, alltså platsen ingenstans. I vår kultur associerar vi utopin som begrepp till Thomas Mores verk Utopia som utkom 1516. En berättelse om ett påhittat land där More skissar sitt drömland, sitt Utopia.

Drömmar om ett idealrike, ett land där alla mänskliga behov tillfredställs och ett gott samhörighetsbygge, alltså samhälle, skapas, tycks vara nästan lika gammal som mänsklighetens historia. Platons Staten, hans tankar kring en idealstat är i hög grad en utopi liksom Johannes Uppenbarelse såsom vi möter berättelsen om tusenårsriket i bibeln. Men de utopiska berättelserna finner vi även i österlandet, exempelvis Tao Quins berättelse Persikoblomskällan från Jindynastin ca åren 365 till 427. En berättelse om ett isolerat paradisområde där allt livets goda bjöds och man levde i stor gemensamhet långt bortom kejserligt förtryck.

Under 1500 –talet skrevs mycket utopisk litteratur. De flesta utgjorde variationer av de folkliga berättelserna om landet Cocagne eller Cockaigne samt Schlaraffenland. Båda dessa var sagoländer som flödade över av livets goda. I landet Cocagne var husen gjorda av kanderat socker och hundarna kedjade med korvar. Här rådde det stora överflödet att drömma om för alla fattiga hungrande människor.

Några av dessa berättelser var Capitolo och skaldestycket Senetarrio, båda från 1500 –talets Italien. Capitolo är en bondeutopi, ett jämlikt och fritt samhälle där bonden står i centrum. Ett rikt land som flödar över av goda skördar, mat, sexuell såväl som tankefrihet och där man äger allt gemensamt. Senettario är ett något måttfullare samhälle, men även här råder jämlikhet, ett gott liv och stor tolerans vad gäller religösa ståndpunkter.

Besläktade med utopierna var Rabelais burleska och humoristiska krönikor om Gargantua och Pantagruel. De första av dessa verk kom första gången ut 1534 och

–35, de väckte många skratt bland sina läsare men också oro och misstänksamhet från kyrkliga makthavare och inkvisatörer. I dessa böcker rådde en karnevalsk grovhet och frihet, omättligt frosseri och fullständigt avslöjande av allt hyckleri.

Ett utopiskt land som återkommer i historien är myten om Atlantis. Redan Platon omnämnde det sjunkna Atlantis i sina dialoger Timaois och Kritias. Han utnämnde landet till det rikaste i världshistorien och med det som utgångspunkt skisserade han sitt idealsamhälle. Få platser har skapats så många myter kring, exemplen är oändliga på historier om Atlantis, vad det var och var det befann sig. Denna sjunkna ö på havets botten har placerats nästa överallt i världen av mängder av tänkare. Olof Rudbeck placerade på slutet av 1600 –talet ön i Sverige, med hänvisning till en mängd fantasifulla bevis. En annan som skrivit en utopisk berättelse med anknytning till Atlantis är Bacon som 1627 gav ut boken New Atlantis.

Några år dessförinnan på 1600 –talet kom Campellas bok Solstaten ut där han beskriver sitt idealsamhälle, en teori om det goda samhället.

De gemensamma nämnarna för de flesta litterära och folkliga utopiska berättelserna är gemensamt ägande, jämlikhet (ofta i betydelsen samma värde oberoende av olikheter) och en stor mänsklig frihet. Många berättar också om ett liv i stort överflöd, ett gott och lustfyllt liv. Platon och Campella urskiljer sig genom att vara mycket välordnade, ganska strikta samhällen.

Redan Krysostomos ( 347 – 407) argumenterade för gemensamt ägande.
om alltså all vår egendom tillhör Gud, så tillhör den också våra medbröder. Vad Herren tillhör är gemensam egendom…Men om någon försöker tillskansa sig något och förvandla det till privat egendom, så blir det strid, alldeles som om naturen själv vore upprörd …”

På 1300 – talet predikade John Ball i England: ”Mina kära. Illa står det till i England, och det blir inte bättre förrän egendomsgemenskapen råder, förrän det varken finns livegna eller herrar, förrän alla blir jämlika.” Han tog också aktiv del i dåtidens frihetskamp.

I Apostagärningarna läser vi: ”Men alla de som trodde, höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt, de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, som var och en behövde.”

Genom historien har också prövats en rad utopiska experiment, som oftast utmärkts av samma anda och ideal som de flesta skrivna och berättade utopierna. Esseerna var en grupp eller orden som alldeles före vår tidräkning utvecklade ett samhällsliv genomsyrat av gemensamhet, jämlikhet och frihet. Man levde gemensamt i speciella hus i olika städer, man lämnade all egendom till gemensamheten och gav till var och en vad hon behövde.

Under 1600 – talet kämpade Diggers, som tillhörde Levellers, för ett gemensamhetssamhälle, utan köpande och säljande och med starka jämlikhetsdrag. De gick handgripligt tillväga och grävde upp och odlade outnyttjade allmänningar, som de utropade till gemensam egendom. Därav namnet Diggers, grävare. Under åren 1649 – 50 utvecklades en rörelse bland framförallt lantarbetare som bildade grävarkolonier. De angreps hårt av myndigheterna.

På 1600-, 1700- och första delen av 1800 – talet utvecklades en mängd utopiska samhällsexperiment framförallt i Amerika. Landet utan kung symboliserade frihet och drog till sig många som önskade förverkliga sitt drömrike. Det handlade om såväl religiösa som sekulära experiment.

Ett av de mer kända och långlivade försöken var Shakers samhällen. De utgjordes av en religiös grupp som hänvisade till kristus och levde i egendomsgemenskap och solidaritet. Sekten bildades i början av 1700 – talet i England, men efter förföljelser emigrerade en grupp med Ann Lee i spetsen till Amerika, där man byggde upp ett Shakerssamhälle i New York, följt av mängder av liknande samhällen runt om i Amerika. De blev kända för sin utmärkta möbeltillverkning. Dessa samhällen hade starka utopiska drag, dock skiljde de ut sig genom att vara ytterst puritanska till sitt leverne och ideal. Flera av Shakers samhällen levde kvar fortfarande i början av 1900 – talet.

I början av 1800 – talet var en uppsvingsperiod för utopiska experimentsamhällen speciellt i Amerika. Till de mest välkända hörde samhällen inspirerade av Robert Owen respektive Charles Fourier. Owen fick en mängd anhängare, owenister, varav en hel del deltog i samhället New Harmony i Indiana. Det var ett jordbrukskollektiv med gemensamt ägande och ett utvecklat skol och sjukvårdsprogram.

Fourier inspirerade till sk falangstärer, samhällen inspirerade av hans idévärld om större gemensamma familjer än kärnfamiljen. Det skapades ett trettiotal falangstärsamhällen med från ett tiotal till femhundra invånare, på olika platser i Amerika. De utmärkters av jordbrukskooperativ där arbetet betalades bäst, men även kaptitalet fick sin del av utdelningen. Arbetsfördelningen mellan könen påminde om resten av samhället med den skillnaden att såväl åkerarbete som hushållsarbete avlönades. En intressant del i Fouriers utopi var hyllandet av olikheterna människor emellan. Han ville ta tillvara alla slag av olikheter.

Än idag startas olika samhällsexperiment, inspirerade av utopiska tankar och drömmar om ett annat liv än det förutsägbara, anpassade borgerliga livet. En del kan ge inspiration i vårt framtidstänkande, andra bör vi med det snaraste glömma bort.

 

Utopier till vadå?

Utopiska tänkare och berättelser väcker fantasin till liv. Vilket gott liv skulle kunna förverkligas med de förutsättnngar som finns just här? Man vågar tänka i längre perspektiv, inte bara nästa vecka, mänad, kvartal eller år, inte ens endast min egen livslängd utan bortom den många generationer efter mig. Vilket liv, vilket samhälle önskar jag då?

När vi arbetat med Geologisk Trädgård i Degerhamnsområdet på södra Öland har vi fått till oss några lärdomar som har anknytning till utopierna. Det gäller i första hand att våga se och tänka kring de långa perspektiven. I samarbetet med geolog och en konstnär har en tidsaxel skapats vid Navet, den pedagogiska upptäcktsdelen av Geologisk Trädgård. Den är 13,7 meter lång och symboliserar tiden för vårt universums tillvaro från bigbang till idag. En meter motsvarar en miljard år och en millimeter en miljon år. När vi vandrar där och tar in de hisnande tidsperspektiven finner vi att vi människor inte på långt när funnits en millimeter på denna tidsaxel. Vi människor utgör bara en liten spottloska i havet i de universella tidsperspektiven. Det väcker till eftertanke och förhoppningsvis en större ödmjukhet inför gåvan att få finnas till en stund, inför alla kraftfullt hävdade sanningar och undran över vad som kommer efter oss.

En indianberättelse talar om att vi bör betänka konsekvenserna för sju generationer när vi fattar beslut och går till handling. En klok tanke samtidigt som det låter ofattbart lång tid, detta att tänka i sju generationer. Men egentligen handlar det om lite drygt 200 år, en onämnbart kort tid på vårt universums tidsaxel. Ändå har vi svårt att fatta detta.

De utopiska tankarna och berättelserna hjälper oss att fantisera kring lite längre tidsperspektiv, även om de är universellt korta. Samtidigt är det av vikt att inte uppfatta utopier som att de kan förverkligas fullständigt. Historien visar att sådant slaviskt tänkande omvandlar goda utopier till nya förtryckare och inordningskrafter i idealsamhällets ramsystem. Utopierna hjälper oss bäst som ledstjärnor, vägledare i riktning emot drömmar och ideal.

 

Åter till Utopia Kalmar

Vad har vi för goda förutsättningar i vår region att förverkliga ett framtida Utopia Kalmar. Vi befinner oss i perferin långt från alla maktcentra. På kort sikt innebär det svårigheter, men på längre sikt ger det ovanligt bra förutsättningar för att ett nytt gott samhälle ska kunna födas och växa i just vår region. Historiskt har alla nya samhällen vuxit fram i perferin bortom just de maktcentra som i all välmening anpassar allt till det som är och hindrar det nya att ta plats.

Här finns idag inga självklara centra, inga stora dominerande städer med sin dagsländeartade dragningskraft. Vi tvingas därför undersöka andra möjligheter än traditionella centrumbildningar när vi söker utveckla och förändra vår region. Detta kan ge utrymme för utopiska tankar och försök bortom det som är.

När vi söker centra kan vi istället utgå från plats, dess unicitet, identitet och andra förutsättningar, se dess möjliga plats i världen, samband med andra platser i vår region och utanför i hela världen.

När vi vill synas kan vi börja i nuvarande samhälles svaghet, nämligen att synas värderas högre än vad du gör eller vem du är. Alltså börjar min utopi i skapandets och varats värde.

Den börjar likaså i sammanfogandet när vi länge levt i sönderdelandets och fragmentiseringarnas tidevarv.

En annan utgångspunkt är drömmen om den stora mänskliga friheten överodnad andra värden i samhället. Där råder frihet för var och en och din frihet är lika väsentlig som min frihet eftersom vi hör samman och är beroende av varandra. En frihet som ger utrymme åt var människas egenhet och uttryck. En frihet där var och får vara sig själv och själv bestämma vem och hur hon vill vara eller bli. Vill hon förändras gör hon det men utan tvång från andra människor eller normer.

Vad kan då detta innebära konkret?

Att vi väljer att skapa en kustregion med ca 10 mil in i landet av fastland. Därmed skapar vi den helhet av öppet landskap, himmel och hav samt dess motpol skogen, mörkret och mystiken. Sådana ser vi människor ut som psykologiska varelser, fyllda av dessa motsatser. Så kan vi välkomna alla besökare utfrån med att vi kan erbjuda berättelser, händelser, platser som tillfredställer de grundläggande mänskliga behoven av motsatser sammanfogade i helhet. Heliga platser.

Med kustregionen vänder vi oss emot alla länder kring Östersjön och skapar samband i form av fartygsvägar likaväl som kunskapsvägar och låter skapande från olika platser mötas.

Vi väljer vind- och solkraft tills fusionskraftens gåta är löst.

Vi utgår från landsbygden, platsen, byn, kvarteret som bas för samhället istället för staden. Byn blir fundament och staden ett komplement. Den lilla platsen eller byn kan anknyta till äldre traditioner där man självklart hjälper varandra när så behövs. Man förväntar sig också att andra hjälper en när man själv behöver det. Byn, kvarteret, platsen är gripbar, kan ta kontakt med vilken annan plats i världen samtidigt som den tar tusen år att utforska fullständigt. I byn kan du leva i större samklang med natur och årstider.

Varje plats och by har sina förutsättningar, sina gemensamma lokaler och kan utveckla sin särart, sina händelser, sitt arbete och sitt liv. Ju olikare varje plats får bli desto mer spännande blir den att besöka för utomstående. De små enheterna, närodlat, kvalitet, det lugna och meningsfulla livet som kombineras med stor frihet blir ett tydligt alternativ till stadskulturen.

Låt landsbygden och byn vara utgångspunkt, vilka bilder och möjligheter får du då syn på?

Den stora friheten och höga värderingen av skapandet får många konsekvenser. Människor från när och fjärran kommer hit för att uppleva och möta detta märkliga liv som levs i denna region.

Konstnärer, hantverkare och många jordbrukare kan bejaka sitt eget skapande och odlande. Skapandet sätts i förgrunden, kvalitet och livslång hållbaret ersätter slit och slängkultur. Självklart vill alla ha betalt för sitt arbete men många vill slippa anpassa sitt skapande och arbete till kortsiktiga ekonomiska vinster. Detta kan sprida sig så att alla arbeten får mer av skapande innehåll. Hantverkaren skapar det funktionella och hållbara, jordbrukaren odlar nyttig mat av hög kvalitet. En dag vaknar vi i en region där det kan vara en sjävklarhet att starta ett sammanträde med att deltagarna samlas kring en konstnärlig gestaltning som utgångspunkt för ett utvecklingssamtal. Lika självklart deltar en konstnär i det inledande forskningsarbetet innan hypotesen är fastslagen.

Skolan genomsyras av att lära sig att lära och utforska världen, inte att upprepa andras sanningar. Självständiga, tänkande och kritiskt granskande elever premieras.

Nya ovana tankar och idéer välkomnas i skolan såväl som i övriga samhället.

 

Låt detta bli början på många utopiska samtal i Utopia Kalmar

 Walle Dickson

 073-7592558
karneval@tele2.se
www.karnevalide.se

 tidigare bl.a i Barometern:

Kulturens kraft

Apropå en Kulturstrategi

 

Det kreativa arbetet kräver frihet och därför bör strategin ägna stor vikt vid hur vi ska kunna stärka de konstnärliga friheterna. Speciellt i samarbeten mellan konst, kultur och annat samhälls-, näringsliv behövs denna frihet. Anpassning till de vanliga samhällsreglerna stryper kreativiteten till döds och då får samhället ingenting av det som eftersträvades. Paradoxalt nog får vi inte nyttan av konstnärligt skapande om vi strävar efter nyttan, skapandet måste tillåtas vara onyttig för att vi ska kunna dra nytta av resultaten. Denna motsägelsefullhet måste kulturstrategin förhålla sig till.

 I Regionen pågår arbetet med att anta en ny kulturstrategi. Den syftar till att ”stärka kulturens roll i den regionala utvecklingen”. Kulturen ska synliggöras och användas i vård, skola, omsorg, turism och övrig näringslivsutveckling, locka inflyttare och då speciellt kreativa människor. Kulturen ska utveckla regionen.

Denna lovvärda kultursatsning riskerar att misslyckas om man inte kompletterar det nuvarande förslaget till kulturstrategi med konkreta förslag på hur vi tillsammans skapar förutsättningar så att kulturen kan bära och lyckas med sina nya uppgifter. Mer resurser, ekonomi och inspiration krävs tillsammans med stärkande av konstnärlig frihet.

Till en början behöver vi bli överens om att det är konstnärerna, i vid bemärkelse, bildkonstnärer, musiker, teaterns folk, filmskapare och författare, som utgör kulturens kärna och är bärare av den i strategin önskade kulturutvecklingen. Alla från barnkultur till näringsliv gynnas av att de får bättre förutsättningar och resurser att utveckla sin konst. Det är deras kunnande och skapande som kan inspirera och stimulera till en allmän kulturutveckling.

 Vad är det då samhället vill ha av kulturen? Vad är det som väckt ett ganska nytt och brett intresse för kulturen som kraft till utveckling?

Det är konstnärliga kreativa miljöer och förmågan att tänka och skapa nytt, själva kreativiteten och nya idéer man vill komma åt. Forskare som Richard Florida har visat att konstnärliga och bohemiska kulturmiljöer inspirerar till kreativitet och idéer och därmed till platsens utveckling. Poängen är att dessa miljöer skiljer sig från andra miljöer i samhället, de är annorlunda och genom sin särskildhet öppnar de för nya infallsvinklar och perspektiv och därmed nya idéer. Den avvikande kreativa miljön sprider sig, inspirerar till nya tankar och idéer. Det är denna annorlunda miljö som lockar till inflyttning av kreativa människor.

Vad är det då som konstnärerna kan bidra med? De som arbetar med olika konstnärliga uttryck är ofta kreativa eftersom deras arbetsprocess tvingar dem att lära sig utforska det okända, det vi ännu inte vet. Många är exemplen på konstnärer som inspirerat till tankar bortom nuet; Leonardo da Vinci, van Gogh, Munch, Duchamp, idag Maria Lindberg, Anna Odell eller Cirque de Soleil.  Men det är ingen enkel uppgift att gå från duktig hantverkare till skapande konstnär. Det kräver skicklighet i hantverket, tillit att våga utforska det okända, pröva utanför ramarna och ge gestalt åt osäkra förnimmelser. I detta undersökande arbete, som behöver stor frihet, kan konsten i samspel med andra bidra till att skapa nya idéer.

 I början av denna artikel påpekades vikten av större resurser till konst och kultur.

Som inom alla andra områden krävs investeringar för att konst och kultur ska nå nya höjder som i sin tur ska förverkliga alla målsättningar i kulturstrategin. Det kommer att kosta pengar, och på denna punkt saknas tydliga skrivningar. Behovet av resurser för experimentell, undersökande konst, kommer att vara stort när man ska förverkliga kreativa miljöer och skapa nya idéer. Sådan konst är sällan säljbar.

Inställningen till investeringar i konst och kultur tycks motsägelsefylld, eftersom tydliga skrivningar saknas och det faktum att vi idag tillhör ett av de län som satsar minst per capita på kultur.

Om kulturstrategins målsättningar ska kunna uppnås krävs en långsiktig målmedveten satsning på utveckling av själva konsten och kulturen parallellt med arbetet att dra nytta av den och initiera samarbeten med övrigt samhälls- och näringsliv. Endast den fria kulturen kan ta oss bortom stortstädernas mainstream, och trendiga inställning och därmed tillföra något nytt och lägga grund till den attraktiva kulturregion alla vill ha.  Det krävs resurser för den undersökande konsten, t.ex. idéarbete i samverkan mellan konst och vetenskap. Vi behöver utveckla samarbetsformer mellan konst och näringsliv som ger plats för konstnärlig frihet.

Inrätta en regional stiftelse för framtidskultur och nya konstnärsstipendier inriktade på fri undersökande konst. Inrätta gästateljéer, bjud hit de mest spännande utställningarna, skådespelen och föreläsarna, så att vi stimulerar konst och kulturlivet att skapa den källa som behövs att ösa ur i allehanda samarbeten. Investera i konst och kultur så kan vi få den önskade attraktiviteten, de kreativa inflyttarna och de eftertraktade samarbetena mellan kultur och samhälle.

 

Walle dickson

Konst ab karneval

publicerad i Barometern november 2010